27 februari 2012

26 februari 2012

14 februari 2012

Rullar på

Allt går så snabbt nu, fast ändå känns det ibland som tiden rör sig i ultrarapid.

Flytt om 24 dagar, mediciner som faktiskt fungerar och ett liv som går bättre än tidigare.
Väntar hela tiden på att det ska rasa när som helst, för såhär bra brukar det inte vara en längre tid eller?

Eller är det faktiskt så att det är min tur nu att få leva?
Min "sjukdom" är under behandling, ja det blev inom situationstecken men det är ju inte för att det inte är en sjukdom men för att det blir så mycket mer än en sjukdom när det varit obehandlat.

Depressionen och känslan av att misslyckas i allt kan ju härledas till ADHD, men jag har fortfarande svårt att acceptera att jag FÅR skylla ifrån mig på något, man har ju lärt sig från barnsben att man ska ta ansvar för sina handlingar och nu få veta att jag knappt kan ta ansvar för dom gör mig förvirrad totalt.

Nu kommer en fin tid med att acceptera mig själv, börja skaffa rutiner och faktiskt ha en chans att hålla dom!