Another day.

Inte tagit bilder på länge.

Jobb och skola är helt knepigt ihoppusslande av tid.

hjälpte inte när världen vändes upp och ner när mormor dog.

Mormor...

Hon var nog den bästa mormor man kunnat ha, så snäll att man ibland fick säga till henne när hon försökte ge bort allt hon ägde.

Samtidigt kunde hon dra sådana skämt att den mest råbarkade människa nog hade rodnat!

Hon var snäll och rak på sak jämt och hon är saknad av så många.

En riktig ängel.

Hon var sjuk så de flesta hade nog väntat sig detta ganska snart.

Ja, alla utom min bror.

Kan fortfarande komma ihåg när våran kanin dog, han var 18 år men hade ändå mod och styrka att våga vara sig själv och sörja den han älskat om det än må ha varit ett husdjur och inte bara förr oss i familjen även på fotbollscupen han spelade dagen efter gjorde han en t-shirt med Ninnis namn och smeknamn på som han visade upp stolt vid varje mål, efteråt kom han och kramade och grät på min axel, även fast jag med var sorgsen var jag lycklig över att ha en så modig och stark broder.

Min familj är väldigt dåliga på att visa känslor, men min bror är nog världens främste på detta istället.

Det är nästan ibland värre att se min bror lida i sorg än sorgen i sig.

En sådan här sak får en verkligen att tänka på hur mycket ens familj egentligen betyder.

alla mina nära släktingar har gett mig en del av min personlighet. 

Min pappa har gett mig min dåliga humor men också en kärlek till träning och hälsa.

Min bror har gett mig tålamod som jag förmodligen aldrig skulle haft annars och han var min bäste vän genom våra barndomsår även fast vi kommer från olika planeter i alla avseenden ungefär, så på något vis har han nog också gett mig mitt otroliga accepterande för olika människor och kulturer.

Mamma har med hjälpt till där, men hon har gett så mycket mer som min intresse för att lära mig saker, för historia, matematik, kemi, kultur... ja allt!

Hon lärde mig hur viktigt kunskap är, men också hur viktigt det är att leva i nuet samtidigt har hon lärt mig att ta hand om mig själv.

Min mormor gav mig intresset för blommor och det vackra i naturen, redan när jag var 4 år gammal kunde jag se det vackra i ett höstträd och det är till stor del hennes förtjänst. att se skönhet i allt var en av de största gåvor jag fått <3

min farmor har gett mig mer än vad man ser, hon har gett mig förmågan att se kritiskt på saker, även fast resten av släkten är underbar är dom lite av ett gäng drömmare.

till sist har vi ju morfar, min idol.

Han har gett mig någon att se upp till, han är stark och självständig.

Han har lärt mig fiska, plocka svamp och odla växter.

Han och mormor lärde mig båda två att älska naturen, både skönheten och styrkan i den.

Släkten är bäst, fast man ser det ofta inte förrens man kommer ur tonåren.

(tack för att ni stod ut med mig då  :D )