En Puff

ut genom dörren var att jag behövde, insåg för någon dag sedan hur mycket jag lagt på mig när jag mått dåligt. Jag hetsäter när jag inte mår bra och inte på ett normalt tröst ätande sätt utan jag äter tills jag spyr och sen fortsätter jag mer.
Har funderat på att ta upp det med min psykolog men känns inte som att det kan klassas som ätstörning, fast jag gör det ju trots att det är skadligt och jag vet det, men har aldrig hört talas om någon som har fått hjälp för att de hetsäter, det är dietister osv men mitt ätande ät inte så att jag kan tänka förbi det just nu det bara händer och tror inte dietister vill hålla mig i handen 24/7.

Jag försöker förstå varför jag äter när jag mår dåligt, men hittills har jag inte kommit till någon bra anledning mer än att det är en vana och ett behov jag får, samma som jag alltid vill göra något drastiskt med mitt hår när jag mår sämre.

Tror en matdagbok i alla fall är i behov så jag ska försöka införskaffa en idag när jag ändå ska in till stan och fixa ett nytt ID.

Jag kom i alla fall ut genom dörren idag och sprang/gick 2,5 km i mina nya skor, då var jag lagom trött och svettig, skulle nog kunnat ta en bit till men jag har inte tränat på ett tag och jag har trots allt astma och vill inte ramla ihop i en liten hög någonstans som jag gjort förut när jag pressat mig själv.

Nu blir det dags för Yoga, Duschen och sen in till metropolen Eskilstunas centrum.

Spring!

Eller inte, sitter fortfarande och väntar på att mina fötter ska läka å jag kan komma igång att börja jogga igen men råkade klia bort sårskorpan på såret jag fick av kokande olja som blev infekterat, jag trodde det nästan var läkt för skorpan  var pytteliten och det kändes knappt längre...
Fel.
Den skorpan satt djupt och jag fick med en stor bit bort och det öppnade sig och blev ett fint köttsår som tyckte mitt golv skulle vara rött, och skavsåren på mina hälar tyckte det var en bra dag för blåsorna att ramla bort med så att jag har gigantiska svidande sår där med. Hurra!

Tur att man kan vara lite glad ändå att fossingarna strejkar när det ändå är som varmast och man förmodligen skulle dött av värmeslag efter 10 minuter.

otursförföljd.

Varje gång jag försöker börja träna/springa/komma igång att gå eller vad som helst lyckas jag alltid skada mig eller bli sjuk, det slår aldrig fel.

Denna gång kom det i form av en blåsa på foten, spilla het olja var klumpigt osv men jag tyckte inte det var så farligt.
Men det slutade inte där, för blåsan tyckte att när jag hade fötterna i sjövatten var en perfekt tidpunkt att falla bort och låta alla bakterier åka rakt in i köttsåret under.
Någon dag senare när jag åkte hit till jönköping där jag befinner mig nu, började hela såret göra ont jag täntke det avr på grund av skor och tänkte inte mer på det. Men efter att halva foten blivit knallröd och varm och när jag senare fick feber tvingade mamma in mig till VC och ja jag hade fått en fin infektion.
Nu när jag är pepp på att träna så sitter jag med en fot som knappt går att ha skor eller strumpor på och med penicillin i kroppen som gör mig konstant illamående och trött.
Hurra för min otur!

Raska på!

VAd jag gjorde istället för tittade på fotboll, promenerade.

Nytt liv?

Insåg för någon dag sen att min kropp hindrar mig från mycket.
Jag måste träna för att må bra, jag är en person som inte trivs med mig själv om jag inte är stark.

Började för 3 dagar sen och just nu är jag glad över min genetiska knäpphet att jag bygger muskler riktigt fort så kan redan känna hur musklerna i magen och benen blivit fastare!

Nu ska man bara fixa maten med, börjar med en veckas "Cleanse" eller ja nutrilett för att komma ur matvanorna jag har nu mer än för att gå ner i vikt annars tycker jag sådana dieter är ganska meningslösa men till detta funkar de utmärkt för mig!