17 juli 2012

Vardag

Det här med att försöka och kämpa är lustigt, speciellt när man har min koncentrationsförmåga.
Okej att jag har mediciner för det men ibland behöver jag nästan något för att komma ihåg att ta sagda mediciner. Inte det att jag glömmer bort dem i sig utan jag kan ta fram dem, gå för att hämta något att dricka, gå och klappa på katten, dricka upp drickan, titta på TV, gå förbi köket och se tabletterna ligga kvar precis där jag la dem en stund tidigare...
De blir tagna men det tar lite tid ibland, oftast går det dock bra man får dock inte ställa undan saker utan jag måste ha saker jag använder/ska använda framme för annars glömmer jag helt och hållet.
Alla har väll sina små brister detta är en av mina större och efter att ha levt med att vara tankspridd, förvirrad, glömsk, stissig, ha myror i rumpan, inte kunna sitta still o.s.v så är en diagnos ganska skönt, men tyvärr så blir det ju problem med dem som ser detta som "mig" och kopplar ihop mig med dessa egenskaper.  Inte direkt bra saker heller.
Får bara hoppas att jag i slutändan klarar av att övertyga människor om att jag faktiskt är en ganska lugn och trevlig människa där inne.


** Edit: Vad jag egentligen hade i tanken när jag började skriva inlägget var att jag har väldigt svårt med att fortsätta kämpa och försöka för jag inte kan behålla fokus tillräckligt länge och jag alltid får ett extra problem att ta mig över i vad jag än tar itu med. detta glömdes efter första meningen och jag började på en historia om något annat, men det är fullkomligt normalt.

1 kommentar: