Sommar

A long, long time ago.

När jag var yngre hade jag en vän som hette Sofie, vi umgicks väldigt mycket under en lång tid.
Sen en dag så blev vi ovänner, slutade prata med varandra och hejade knappt ens.

Nu har det gått över 6 år och idag träffades vi för en fika då vi lyckats hamna i samma stad 30 mil bort.
Det var faktiskt skönt att prata igen och särskilt skönt att ha någon hemifrån "byn" här uppe.

Tiden läker alla sår.

inspirationstorkan är total just nu.
Hittar ingen lust att laga mat ens vilket jag alltid annars brukar tycka är roligt.
Fast igår kom jag och Stefan ut och gick mellan regnskurarna och vi verkade lite halvt motstridiga till att sluta gå. Efter närmare en timme gick vi hemåt, det var galet vad skönt det var att vara ute och gå så länge.

I morse var det ovanligt mycket kurr i sängen, både Thea och Trulls skulle gosa, turligt nog slipper dom bråka för Trulls ligger uppe på en medan Thea tycker att bredvid är nog, mysigt värre är det i alla fall!

Sängläge

Trulls.

That day.

Idag bara försvann marken under mig.
Skulle åkt till finaste Clara och firat att de fått en lägenhet och slipper bo i en "skokartong" men igår kväll/natt var det som något gick sönder och jag bröt ihop totalt.

Hade sett fram emot den här helgen så mycket, komma iväg ett tag och träffa massa underbara människor, det skulle ju bli fantastiskt!

Nu sitter jag och känner hur alla dåliga grejer köar i hjärnan och vill komma fram.
Mest av allt saknar jag mormor just nu, läste ett inlägg på mammas blogg om att dom serverar sprit på hemmen nu och att hon tyckte det var bra att de gamla fick ta sig en hutt om de ville. Mormor var så kär i sina små huttar till maten, inte så att hon drack de ofta men vid speciella dagar skulle hon alltid ha en och efteråt skrynklade hon ihop hela ansiktet och såg ut som hon tuggat på en citron, fast det är en dålig metafor när det gäller henne eftersom hon gärna tog sig en citron.
Mormor är väldigt saknad, jag var hennes enda barnbarn som var flicka och dessutom råkade jag gilla ganska mycket samma saker som mormor, vi var båda naturbarn och trivdes bäst i skog och mark.
I förrgår gick jag förbi en massa liljekonvaljer, det högg verkligen till i hjärtat, mormor plockade alltid med sig buketter hem till oss från strömstad varje år så borde synen och lukten av dom förknippar jag starkt med henne.

Nu ska jag sluta gråta och vara lycklig att hon slipper lida mer av sina sjukdomar och försöka mig på att träna lite så jag slipper bli lika sjuk på gamla dar som hon var.